Vi har skrivit flera inlägg tidigare om vår bank J.P Morgan Chase. Nu är det dags igen. Förutom att de är väldigt omständiga så är de tydligen oerhört rädda för bedrägerier. De har ett flertal gånger kontaktat mig och undrat om det är jag som har gjort vissa kortköp. En gång spärrade de kortet och skickade ett nytt eftersom de misstänkte att någon eventuellt hade kommit över uppgifterna. Vid ett tillfälle var det faktiskt ett äkta alarm. Någon hade köpt en telefon på kortet i Portugal. De flesta kollegorna på jobbet verkar också ha råkat ut för kortbedrägerier, så det kanske bara är vanligare i USA?
Igår var det i alla fall dags igen. Jag hade på torsdagen lagt upp en banköverföring. Hittills har jag bara fört över pengar till Sverige, men när svenska kronan är starkare mot den norska än den varit på nio år kändes det mer lockande att flytta pengar till Norge. På fredagen skulle jag logga in och kolla om pengarna gått iväg, men döm om min förvåning när jag möts av meddelandet att åtkomsten till banken har blivit spärrad eftersom man sett misstänkt aktivitet på kontot. Jag ombads ringa banken för att låsa upp den.
Att ringa visade sig inte vara tillräckligt. Trots att jag fick uppge PIN och alla möjliga uppgifter var det inte tillräckligt. Jag ombads ta med mig två legitimationer och besöka ett kontor. Vad saken gällde kunde hon av sekretesskäl inte uppge. På kontoret bekräftades det efter en del efterforskning att det var överföringen jag lagt upp som var misstänkt och som gjort att de spärrat mitt konto och betalningen. Att kontakta mig för att informera om detta var tydligen inte så viktigt. Efter några långa telefonsamtal och mycket väntan lyckades bankkvinnan i alla fall låsa upp kontot och få iväg betalningen. Totalt tog det hela drygt en timme av mitt liv. Givetvis hade de ändå mage att ta 40 dollar i avgift för överföringen.
Om man vetat att gräset var grönare på andra sidan hade man förstås redan bytt bank. Men med tanke på att Chase rankats som den amerikanska banken med störst kundtillfredsställelse 2012, kan man ju bara fantisera om hur det fungerar på andra amerikanska banker. Vi får i alla fall lära oss att uppskatta svenska och norska banker!
Igår var det i alla fall dags igen. Jag hade på torsdagen lagt upp en banköverföring. Hittills har jag bara fört över pengar till Sverige, men när svenska kronan är starkare mot den norska än den varit på nio år kändes det mer lockande att flytta pengar till Norge. På fredagen skulle jag logga in och kolla om pengarna gått iväg, men döm om min förvåning när jag möts av meddelandet att åtkomsten till banken har blivit spärrad eftersom man sett misstänkt aktivitet på kontot. Jag ombads ringa banken för att låsa upp den.
Att ringa visade sig inte vara tillräckligt. Trots att jag fick uppge PIN och alla möjliga uppgifter var det inte tillräckligt. Jag ombads ta med mig två legitimationer och besöka ett kontor. Vad saken gällde kunde hon av sekretesskäl inte uppge. På kontoret bekräftades det efter en del efterforskning att det var överföringen jag lagt upp som var misstänkt och som gjort att de spärrat mitt konto och betalningen. Att kontakta mig för att informera om detta var tydligen inte så viktigt. Efter några långa telefonsamtal och mycket väntan lyckades bankkvinnan i alla fall låsa upp kontot och få iväg betalningen. Totalt tog det hela drygt en timme av mitt liv. Givetvis hade de ändå mage att ta 40 dollar i avgift för överföringen.
Om man vetat att gräset var grönare på andra sidan hade man förstås redan bytt bank. Men med tanke på att Chase rankats som den amerikanska banken med störst kundtillfredsställelse 2012, kan man ju bara fantisera om hur det fungerar på andra amerikanska banker. Vi får i alla fall lära oss att uppskatta svenska och norska banker!
 |
| En äkta amerikansk bank. |
Bjussade du buset i Portland på en iPhone? ;-)
SvaraRaderaMisstänker att det var banken eller möjligtvis butiken i Portugal som fick stå för kostnaden. Själv fick jag tillbaka pengarna ganska snabbt.
Radera